:::::::::::::::

njaaa Täppas i bland blir det lite för tydligt att du bara är ute efter att provocera fram hetsig debatt..

När jag gick i högstadiet/gymnasiet lyssnade jag mycket på denna grupp. Det otroligt härliga är att de ett år fick en grammis, och efter det låg grammisgalan nere i flera år..

Om gruppen vet man föga, det råder en stor mystik och ingen vet vilka de är.. Verksamma från 70 talet och frammåt.. 2002 dök ännu ett track upp.  Nånting säger mig att de i alla fall är från Skåne.

Jag minns att jag såg en dokumentär om Bob Hund. I en scen sitter bandet och lyssnar på ett tejp skickad till dem, och de försöker lista ut om det verkligen är Philemon Arthur and the Dung eller nån annan som utger sig för att vara dem..

Nu glider jag ifrån ämnet, men vore det inte underbart att bli så mytomspunnen!? Man kan lugnt sitta på sin åker ute i skåneidyllen och röka sin pipa med visdomen om att folk lyssnar på ens musik och trånar om mer vetskap..  Jag kan tänka mig att det var en av anledningarna till att Elvis och Tupac fejkade sin död.

kopierat från wikipedia:

Philemon Arthur and the Dung är en musikgrupp från någonstans i Skåne, bestående av de två medlemmarna Philemon Arthur och the Dung. Vilka som döljer sig bakom pseudonymerna är förmodligen bara känt av ett fåtal personer på skivbolaget Silence, där gruppen haft skivkontrakt sedan skivdebuten år 1971. Ett envist rykte gör gällande att det skulle vara antingen Thomas och Mikael Wiehe eller bandet Risken Finns^[1], men Philemon Arthur och the Dung själva menar att de inte vill låta det komma ut vilka de är eftersom de bor i en liten by i nordvästra Skåne där alla känner alla.

Musiken är inspelad på rullbandspelare med knastriga mikrofoner och framförs på gitarr, dragspel och vad som finns tillhands i ett hushåll – kastruller, stekpannor, kakburkar, stolar, element m.m. Texterna varierar från rent nonsens, över djupsinniga och humoristiska betraktelser över livet, till socialt medveten satir om samhällsfenomen som uteliggare, miljöförstöring och jakt.

Gruppens egensinniga musik som skiljer sig från hur de flesta tycker att popmusik ska låta gör att man antingen älskar eller hatar dem. Band som bob hund har inspirerats mycket av dem^[1]. Det var för övrigt Philemon Arthur and the Dung som upptäckte bob hund genom att vidarebefordra en demokassett de hade fått till Silence.

År 1972 chockades det svenska musiketablissemanget när gruppen tilldelades en Grammis för det självbetitlade albumet från år 1971, och delvis som en följd av detta lades Grammisgalan ned i 15 år.

/Pelle_P

Klippet är gammalt som gatan. Första gången jag såg det tänkte jag bara fy fan vilken jävla idiot brottaren är.

Det som händer är att en reporter som förmodligen inte brukar hålla till i wrestlingkretsar frågar en utövare om det är fejk..  Självklart är det fejk och uppgjort det vet väl alla som någonsin sett en wrestlingmatch, därmed inte sagt att det inte gör ont. (Förstår inte riktigt varför reportern är ute efter att slå in öppna dörrar,  känns bara elakt mot den professionella yreksutövaren )

Men efter att ha sett filmen the wrestler är mina sympatier helt hos brottaren!

/pelle_p

Jag gillar att läsa bloggar, och jag gillar att höra historier som innefattar alkohol.

Att blanda in fler människor än sig själv i situationer där alkohol är med kan oftast sluta lite hur som hellst.  Pelle_P är duktig på att få saker att hända, till skillnad från mig.

Förr i tiden gillade jag spontaniteten och historierna man fick  men nu för tiden så märker jag att det mer och mer blir samma gamla rutiner. Och vad är väl felet med det (mer än att man kan anses lite tråkig)?

I slutändan så kommer det väl ner till hur roligt man har, vi kan alla lära oss något av denna man.

/Lazarus